Av ren själviskhet är jag glad att jag inte jobbat den här helgen.
Ett gäng tonåringar sparkade ihjäl en pojke på 16 år dagen före han skulle fylla 17. Det är så hemskt, så vidrigt, så helt oförklarligt.
Dagens Nyheter om helgens värsta nyhet:
Det var i samband med en födelsedagsfest för en flicka som fyllde 15 år som det blev bråk.
Pojken flydde med flera andra pojkar efter sig. De lyckades slå ner honom och överöste honom sedan med sparkar och slag. Hans hjärta stannade men ambulanspersonal lyckades få igång det igen. Pojken låg sedan nedsövd, men på söndagen förklarades han hjärndöd.
Jag förstår att det samlats blommor på platsen för dödsfallet. Men vad hjälper det? Inget mer hjälper. Hans föräldrar kommer aldrig någonsin att få se honom igen, aldrig mer få se honom le, aldrig mer få se honom andas.
Det känns som om man vill gå och slå de grisar som gjorde det här. Men vad hjälper det?
Jo, det är hemskt med många nyheter, våld och bomber. Men när unga människor så här totalt meningslöst förstör livet för en annan, i ett land där vi ändå har det hyggligt, där ingen svälter, där vi inte har krig...
Så meningslöst.
SvD skriver också det hemska.
Andra bloggar om: mord, ungdomar, brott, nyheter
Twingly
